labrador wachtel & borderterrier
Menu 

Hej.

Söndag kväll och två dagars apportering bakom oss. Starkt flygande fasaner utmanade duktiga skyttar under dagens jakt och det är roligt att se resultatet av allt arbete som lagts ner under året. Snyggt jobbat Henrik.
På tal om regler, bedömning och regelrevidering så är det kul att det kommit in några kommentarer på det jag skrev häromdagen. Tack så mycket för det. Jag har inte något färdigt koncept men jag har idéer om hur man skulle kunna höja nivån på jaktprovsverksamheten.
Frågan är bara vad vi vill få fram med våra jaktprov. Är det jakthundar vi vill premiera eller är det hundar som är lätta att styra och är bra på att lulla runt på lättsprungen mark i småländsk granskog, sydsvensk bokskog eller norrländsk hjortron myr. Tänkt på det under många år och får bekräftat med jämna mellanrum när biotopen på jakten är besvärlig för hundarna. Stod och tittade på en domarkollega för ett par veckor sedan. Viltet kastades in i lite tuffare terräng med lite högt gräs och nässlor. Vardagsmat under en jaktdag men det är tyvärr alltför ovanligt på ett jaktprov. Följden blev att den stora majoriteten av hundarna inte fick något med sig trots att dom hade vittring att gå på. Samma hundar i en bok eller granskog hade förmodligen sett bättre ut men där behöver vi inga hundar för att hitta viltet. Kanske borde vi ha med några meningar i bestämmelserna som säger att hunden skall provas i sådan terräng att hundens viltfinnarförmåga, mod och dådkraft kan bedömmas. Några av dom viktigaste egenskaperna hos en hund som används i jakt.

  • Skall vi ha kvar släpspåren och i så fall varför?
  • Skall vi ha kvar dom praktiska proven i nuvarande form med en domare och en hund
  • Är dagens KKL en bra värdemätare för att ta fram hundar till elitklassen.
  • Är dagens nationella A prov (samma som FCI)optimala för den typ av jakt där vi har möjlighet att prova hundarna.
  • Finns det skäl att ha kvar kvalitetsprisen på A proven eller skall vi ha en ren konkurrensbedömning som Danskarna och Britterna?

Jag har klart för mig vad jag tycker men vad tycker ni?

Anders

8 kommentarer till Kul att det kom ett par kommentarer.

  • Angående KKL tycker jag det ska finnas mer riktlinje att hålla sig till. Idag är det enorma stora skillnader under den sortens prövning. Både när det gäller antal hundar och prövningens längd. Ett godkänt KKL säger därmed inte särskilt mycket, fast då en del hundar verkligen har fått bekänna färg, medan vissa då kommit lindrigt undan.

  • HEJ!
    Inte svårt att förstå vart du vill!
    Jag är med!

  • tyvärr så kan jag inte yttra mig om A-prov då jag inte har haft möjlighet att ens gå ett kkl.
    Men jag har gått några B-prov och kan säga att jag tycket man borde skippa det där med släpspåret, eller möjligtvis försöka inkludera det i själva prövningen mera. Allså inte låta hundarna vänta en hel dag för att göra släpspåret. Man kanske kan gör en “runner” i söket eller en av landmarkeringarna? kanske att hunden får se en markering, som medans hunden hämtar en annan eller en dirigering, så dras den första markeringen undan en bit. Svårt att förklarar hoppas ni förstår.

    Anna

  • Låter som en suverän ide.

  • Hej!
    Här kommer min syn på saken:
    A-prov:
    i kkl ska apporterna generellt vara i nivå med “vanlig” apportering på en fågeljakt. Dvs du står en bit bakom en skytt och apporterar dennes fåglar. Hunden och föraren ska bete sig som jag vill att “mina” apportörer ska bete sig på “mina” jakter, tyst, diskret, stadigt och styrbart. Inga större svårigheter, svårt nog ändå. I elitklass ökar svårigheten med avstånd till apporterna lämpligtvis.
    B-prov:
    Idag skiljer de sig alldeles för mycket från praktisk jakt, speciellt i följande moment: markeringsarbetet – på praktisk jakt skickar man ALDRIG på mer än enkelmarkeringar. Visst markerar hundarna betydligt fler fåglar än enkla, men du styr alltid upp hunden om det behövs. Särskilt i ÖKL och EKL är det väldigt orealistiskt markeringsupplägg i o m att skytten står i närheten av hunden och kastaren alldeles för långt därifrån, helt klart utom skotthåll… Det vore bättre att ställa skytten och kastaren tillsammans, men på längre avstånd från hunden. Långa, svåra enkelmarkeringar tycker jag, bort med dubbel och trippelmarkeringarna.
    Söket – under praktisk jakt står man ALDRIG stilla på en fläck och låter hunden leta, man går tillsammans med hunden genom området som ska sökas av. I alla fall jag vill inte heller ha en storsprungen hund, för då vet man inte alls vilken mark som är avsökt. Däremot vill jag ha en hund som ihärdigt ligger i och letar och har dådkraft nog att forcera t ex en taggbuske. De skadade fåglarna ligger inte alltid på en gräsmatta…
    Släpspåret – håller med föregående talare…
    Hundtolerans – under praktisk jakt är ofta många hundar under arbete samtidigt.
    Det var min syn på saken.
    //Hälsningar Sofia

  • Jag vill kommentera en sak till, jag tycker inte vi ska ha kvar kvalitetsbedömningen på A-prov. Den bästa hunden kan lätt få en nolla på grund av omständigheter och otur, t ex för “first dog down”. Placera de bästa och dela ut Cert och CK till de som förtjänat det.

    //Sofia

  • Sofias inlägg är klockrent !!!!!

  • Sofias båda inlägg är klockrena !!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *