Startade på prov igår. Chester ägs av Inger och Bosse Hallman i Ljunghusen. Mirjam var lånekusk eller det heter väl handler på hundspråk. Chester gick strålande och fick ett 1.a pris i NKL. Enkelt säger Mirjam när man får en så vältränad och balanserad hund i händerna. Eva Wahlgren startade brorsan Poacher och det var en nervös förare som gjorde sin första start. Poacher blev nyfiken när han kom ut igenom vassen och fick se en båt och glömde den huvudsakliga uppgiften och bestämde sig för att undersöka båten istället. En ny erfarenhet för en ung hund. Poacher kommer att bli en ruskigt bra jakthund så det är bara att jobba vidare med honom. Nu vet han ju vad en båt är också. Det blev ett tredje pris i premiären. Mirjam som nu startat på två NKL prov i år konstaterar att båda proven varit bra upplagda med ett sök i terräng där det behövs en hund för att finna viltet. Lagom storlek på söket också. Dömde igår gjorde Isak Träffe och det var spännande att starta för en ny domare. Mycket sympatisk, med utförlig kritik och en jaktlig syn på hundarna. Det kan tyckas lite märkligt ibland när man provar hundars viltfinnarförmåga i terräng där man inte behöver en hund för att hitta viltet. Då räcker det med att en hund med dålig dådkraft struttar runt i bokskogen eller grangallringen och hämtar hem lilla pippin. Nej! Fram för provuppläggningar som provar hundarnas egenskaper bättre: Vanligt är att man kompenserar dålig markvegetation med stora ytor vilket innebär att hunden förväntas flänga omkring i hög fart 100-150 meter ut i terrängen. Får känslan ibland av att det avgörande för provet är logistiken. Dvs, att det finns bra parkeringar, toaletter och lätt att fixa fram käk till funktionärer och domare. Man förlägger då provet till något rekreationsområde med en klubbstuga eller dylikt intill en näringsfattig skogssjö, med ett minimum av vegetation och med en välskött modern skog utan undervegetation. Att man knappast bedriver annat än älgjakt i den typen av terräng saknar betydelse i sammanhanget.

Hälsningar
Anders