Idag har det varit en sådan dag då man känner att man är priviligierad. Årets höjdpunkt infinner sig i slutet av Januari på godset här hemma. Vi får svinga på dom fåglar vi drömskt stått och tittat på under hösten och vintern. Höga fasaner som med kraftfulla vingslag stiger mot himlen och sträcker ut över skyttarna i medvinden. Med rätt sving och timing i avtrycket knyter sig tupparna och dunsar i backen. Labradorerna står vid sidan och tittar lika drömskt dom. Någon sämre träff reparerar dom med hjälp av sina snabba ben.
Mirjam och undertecknad sitter i soffan framför brasan. Vi tittar på dom bilder som vi tagit under dagen. Samma gamla apporterings kompisar som för femton år sedan nu med lite mer fårade anletsdrag, men tänk så mycket kul vi har upplevt tillsammans. Jörgen som varit med i fyrtio år har varit med om en hel del. Många roliga historier kommer upp och det är trevligt att lyssna på dom som varit med tre gånger så länge som jag.
 Dom sista tio åren har jakten avslutats med en middag på Ifö Hus. Årets jaktelev och praktikant avtackas och det är ganska många som passerat revy genom åren, gått igenom viltmästarutbildningen och blivit yrkesjägare runt om i landet.
Det är sådana dagar som gör att vi tycker det här är det roligaste som finns (med kläderna på). Vi tackar Greven, CF och Linus så mycket och hoppas  att traditionerna fortsätter, years to come.

Tänker också på våran klubb och hur man inom hundorganisationen har innovativa människor som jobbar r-n av sig för alla andra. Sedan har vi ett gäng som tyvärr går bakom, ifrågasätter och kritiserar. Misstror andras avsikter osv. För f-n skärp er! Stå på er ni som sliter och låt er inte nedslås. Det tar ibland tid innan nya idéer sätter sig och många säger nej innan dom tänkt efter. Överallt finns det idédödare. Har man ett möte på en arbetsplats t.ex så finns det alltid någon som skriker högt och försöker kväva den som törs tycka eller tänka lite utanför ramarna. Tiden jobbar för jakthundarna och man måste våga för att vinna och ta det goda med det onda. Så stort tack till alla jakthundsmänniskor som orkar jobba vidare. För när alla tycker lika tänker ingen särskilt mycket.

Anders