Vi har levererat valparna i helgen. Tyvärr så har jag varit sängliggande hela helgen och ser fortfarande ingen ljusning på flunsan. När en man blir sjuk så är det med kvalitet. Kvinnor blir inte lika sjuka som vi och jag tror inte bascillerna biter på dom på samma sätt. Jag orkar inte göra nåt när jag har 37,5 i feber och när jag har över 38 grader grader är jag nära döden. Mirjams nära döden upplevelse kommer några grader senare så kvinnor har det definitivt lättare än oss män. Mirjam har därför fått ta hand om det praktiska, mata hundar, rasta hundar, ta hand om gästerna så gott det går samt fixa pappersexercisen med valparna. Hon har också fått stötta mig lite grann när jag gått in i feberdimman. Jag matade kaninerna igår i alla fall. Helena och Jonas kom ner med flyg på fredagen och det var en turbulent resa i ett plan med 30 sittplatser. Vägen tillbaka var nog värre för då var det full storm. Dom tog med sig Koala till Ulrik von Essen också. Roar körde från Stavanger vilket är 110 mil enkel. Vad gör man inte för en labbevalp? Fick ett SMS igår som berättade att dom sista 20 milen hem gick i 50 km i full snöstorm. Bifogar bilder på Mattias med familj med Knox, Ulrik, Charlotte och Koala, Jonas med Kea och Roar med Knight.
