labrador wachtel & borderterrier
Menu 

Det har gått några veckor och jag har fått tid att smälta intrycken från Skottland. Vi hade en helt fantastisk vecka. Jan hade ordnat ett hus vid stranden vid Black Isle ute vid havet och ganska nära Inverness. På kvällen när vi kom dit var det mörkt och regnigt. Ett våldsamt kackel från tusentals gäss hördes i mörkret. Jag var förväntansfull när vi körde ut till Jans jaktmarker på morgonen. Regnet öste ner och man hoppades ju på att det skulle klarna upp. Vi skulle jaga Sika hjort och jag som aldrig sett en sika blev avsläppt på en skogsväg med lånad studsare och en beskrivning av marken. Efter 100 meter i halvdunkel skymtar jag en rörelse. Hjort!!! La mig ner platt på marken, fick av ryggsäcken och tog stöd. Såg bara rörelser. Regnet och fukten immade igen kikaren och jag hade ett helvete att se. Kryper närmare i vattenpölarna. Ligger still och försöker se och väntar förtvivlat på att det skall ljusna lite. Efter några minuter skymtar jag rörelser igen. Ser hornen röra sig. Hittar djurets kropp i siktet. Håller i ordentligt och trycker av. Ser inte ett skit och allt är tyst när ekot efter skottet lagt sig. Samlar mig och smyger fram dom femtio meterna. Har en ficklampa och där i mörkret ligger han. Min första Sika. Det är en skön känsla efter en kort men spännande ansmygning att konstatera att han ligger där mörk och vacker. Har ingen aning om hur stor han är. Inga referenser. Carl Emil dyker upp en stund senare. Fin hjort säger han. Väldigt fin. Han har också haft tur och fått en hjort.
Jan ringer. Får en vägbeskrivning till ett gods. Guiden väntar på er. Jan hade fixat kronhjortsjakt. I detta vädret. Fy tusan tänkte jag. Upp i bergen bar det med en Land Rover. Dimma och ösregn. Hjortar som brölade i dimman. Krypa i iskallt vatten. Torka igenimmade linser. Missa skottchanser för att hjortarna försvann i dimman precis när man skulle trycka av. Svor ve och f-e över vädret. Två väldigt frusna och fruktansvärt dyngsura skandinaver satt på kvällen i stugvärmen och gladdes åt en av dom värsta jaktdagar vi varit med om men ändå en av dom bästa. Tre kronjortar hade vi med oss ner och ingen ska säga att vi inte förtjänat dom.

//Anders

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *