labrador wachtel & borderterrier
Menu 

Mirjam har varit i England och hälsat på våra goda vänner Peter Burton, Anette Clark, Richard Hinks John Lees samt Jack och Fran Creaner som har djurkliniken i Durham. Var också också med Mailis och hälsade på hos en berömd showlabrador kennel, Cambreamer och där fanns några av Storbrittaniens högst meriterade utställningslabbar. Nej. Jag tror inte Mirjam tänker ändra mål med uppfödningen men hon tyckte det var väldigt trevligt att titta in i den världen också.
Förutom det rent sociala så var syftet också att titta på vår nya import Garronpoint Meadie som kommer till oss om några veckor. hon är efter Eastdale Harry och Garronpoint Spree. 11 veckor gammal och Mirjam sa att hon redan apporterar som ett spjut.
För vår del har det inte blivit mer än en NKL start än. Tiden har inte räckt till men vi skall köra lite A prov senare i höst vinter. Ina måste få visa framtassarna nu när hon är hel igen. Lite picking up har det blivit men i begränsad omfattning mot vad det brukar vara.
Dömde ett A prov söderöver och det var riktigt trevligt. Dömde med Åke och Mats och det fungerade väldigt bra. Vi skickade på mycket markeringar i den mån det gick och många hundar och förare skötte sig bra. Tyvärr blev slutet lite snöpligt då fyra hundar skickades på en duva och domarna plockade upp den. Det känns inget roligt vare sig för hundförare eller domare. Eftersom jag både startar och dömer så har jag upplevt det från båda hållen så att säga.
Skälet till att det händer är oftast beroende på att hunden är för vidlyftig men också att förarna styr hundarna för hårt och att dom inte tillåts leta ordentligt. Jag har själv gjort så och pratar därför av egen erfarenhet.
Jag tror att man håller i hunden för hårt, dels för att man är rädd att tappa bort den men också det faktum att den kan plocka upp en annan fågel. Vad jag vill säga att det finns ingenting i våra regler som förbjuder hundar att apportera det dom finner. Med andra ord så finns inte ”fel fågel”.
 Däremot finns det något som heter olydnad och motsatsen till det, att hunden är alltför förarberoende. Om hunden finner en annan fågel i närområdet, men gör ett bra arbete så är det rimligt och troligt att domaren skickar hunden igen på den ursprungliga uppgiften. Jag hoppas att vi som domare tillåter hundarna att ta ut svängarna en aning så att dom får chansen att visa sin viltfinnarförmåga.
Proven får inte bli cirkus utan det är viktigt att vi ger den jagande hunden en chans. Med det menar jag inte att den skall vara svårstyrd.

Imorgon åker vi till Italien. Mirjam och jag håller en hundträning en dag. Dömmer WT dagen efter. Sedan dömer jag ett nationellt field trial på lördagen och ett Internationellt på måndagen. Söndagen ledig för att titta på lutande tornet och förhoppningsvis ett dopp i medelhavet.

På bilderna. Trolle apporterar ute i mossen.

Anders

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *